Prata om din cancerdiagnos
Ta tid på dig med att prata om din diagnos, du behöver inte genast berätta för alla. Både barn och vuxna svarar bäst på ärlighet, men var beredd på många olika sorters reaktioner, eller till och med på ingen reaktion alls.
Innan du pratar med någon kan du tänka igenom dina egna känslor, dina skäl för att berätta, och vad du förväntar du av dina anhöriga. Var medveten om att olika personer kommer att reagera olika på det du berättar, oavsett om din cancer kommit tillbaka eller om det här är din första cancerdiagnos.
Du kan hjälpa dina anhöriga
En del av dina anhöriga behöver mycket tid för att kunna acceptera din sjukdom. Andra försöker vara mer stoiska och vara starka för dig. Några av dina vänner kanske kämpar med vad som är rätt att säga och hur de bäst kan trösta dig. Det kan vara svårt att veta hur man ska handskas med sin familjs och sina vänners reaktioner. Då kan du till exempel:
- Berätta hur du mår och vad de kan göra för dig. Ofta vet folk bara inte vad de ska säga eller hur de ska bete sig. Även om det kan verka orättvist måste du ibland själv ta upp frågan.
- Be om hjälp när du behöver det. Du kanske vill ha någon som sällskap vid dina läkarbesök och behandlingstillfällen, eller så behöver du bara en kram och att någon lyssnar på dig.
- Din familj och dina vänner kan själva behöva information och stöd, så påminn dem om att våden och anhöriggrupper kan hjälpa dem också.
Om det är svårt att prata med dina nära och kära, finns det personer inom vården som kan hjälpa dig.
Så här kan du prata med dina barn
Små barns reaktioner beror på hur vuxna reagerar. Vad du berättar för dem och hur du säger det beror på hur gamla de är och hur mycket de kan förstå. Även mycket små barn känner när något är allvarligt fel och kan bli rädda och förvirrade. Det bästa är att vara ärlig mot dem så tidigt som möjligt.
Var inte rädd för att använda ordet ”cancer”, om det är första gången du berättar att du är sjuk. Det är viktigt för dem att skilja mellan din allvarliga sjukdom och en vanlig snuva. Det hjälper dem att förstå att din sjukdom inte går över på några dagar, utan kommer att pågå länge. Även om dina barn är vuxna kan de till en början ha svårt att ta in vad du berättat. De kan behöva tid för att smälta vad du sagt och vad det kan betyda för dem.
Det finns personer som kan hjälpa barn att hantera svåra känslor och förändringarna som sker i din familj. Du kan be din doktor eller barnens skola om hjälp så att dina barn får allt stöd de behöver.
Var beredd på svåra frågor
Barn i alla åldrar kan oroa sig för att du kommer att dö och de kan fråga om din behandling, eller varför cancern kommit tillbaka. Om dina barn är mycket små kan du öva på den typ av språk som du vill använda, för att hålla det enkelt och undvika komplicerade förklaringar. Cancerstödgrupper och olika online-resurser kan hjälpa dig att förbereda samtalet, och ge dig exempel på ord du kan använda. Testa fram något som fungerar för dig.
Kom ihåg att barn kanske inte alltid frågar om allt de vill veta. Ibland kan de försöka skydda dig genom att dölja sina känslor och sin undran. Det kan vara bra att fråga dina barn aktivt om de undrar något, och förklara för dem att du alltid finns där för att svara på alla frågor de kan ha.
Du kan också hänvisa äldre barn och ungdomar till bra webbsidor, där de kan lära sig mer om spridd bröstcancer. De kommer antagligen att söka efter kunskap själva, så tänk på risken att de hittar opålitlig och oriktig information. På www.naracancer.se kan den som är ung och står nära någon som har cancer möta andra unga i liknande situation och kan få svar på frågor av sjukvårdspersonal.
Så här kan du prata med dina föräldrar
Oavsett hur gammal du är, så är du fortfarande dina föräldrars barn. Det kan vara svårt att berätta för dina föräldrar att du har spridd bröstcancer, om du tror att de har svårt att ta beskedet. Ingen vill orsaka sina föräldrar smärta och lidande, särskilt inte om de är gamla.
Dina föräldrar kan reagera mycket känslosamt på din cancer, eftersom de känner sig hjälplösa. De kanske försöker göra mer än du vill att de ska göra, och lägger sig i din vård. Det kan i sin tur leda till konflikter och stress.
Om det händer kan du försiktigt påminna dem om att det är du som fattar alla beslut om din egen hälsa. Säg att du kommer att hålla dem informerade och uppdaterade. Ibland hjälper det att sätta gränser och tala om för dem specifikt hur de kan hjälpa till.
Att ta hjälp av syskon eller nära vänner kan också vara bra, när du ska berätta nyheten för dina föräldrar.
Så här kan du prata med dina vänner
Hur du pratar med människor i din omgivning är helt och hållet upp till dig. Det är okej om du vill vänta tills du själv kommit till rätta med din diagnos innan du berättar för en vidare krets av vänner och släktingar. Du kan också be en nära vän berätta för andra vänner, om du tycker att det är jobbigt att berätta för alla.
Att fundera över hur du vill berätta för dina vänner, kan hjälpa dig att uttrycka dina känslor mer tydligt. Försök att vara ärlig med hur du mår och vad du behöver. Det kan lugna dina vänner och hjälpa dem att bättre förstå hur de kan hjälpa dig.
Du kan uppleva att förhållandet till dina vänner förändras efter din diagnos. Vissa relationer blir ännu starkare, medan andra inte blir det. Alla kan inte hantera cancer och somliga vänner kanske inte kan hantera sin egen rädsla och smärta. Utan att mena det kan en vän säga något eller behandla dig på ett sätt som är okänsligt.
Minimera antalet negativa relationer, så undviker du onödig stress. Försök istället att fokusera på det positiva stöd som du får från dem som bryr sig om dig.
Frågor om relationer
-
Mina barn är fortfarande små. Jag vet inte hur jag ska prata med dem om cancer?
Vad och hur mycket du bör berätta för barnen beror därför på deras ålder och hur mycket de förstår. Även mycket små barn känner av när något är fel, och det kan göra dem oroliga. Därför bör du prata med barnen så snart som möjligt och förklara situationen för dem med enkla ord.
På Cancerfondens hemsida hittar du fler tips på hur du berättar för dina barn att du har spridd bröstcancer.
Ett annat tips på hur du kan ta upp ämnet med barnen är att tillsammans läsa boken ""När mormor fick cancer : en bok om livet"" av Minna Paananen och Elisabeth Widmark (ISBN: 9789175772172).
Webbplatsen ""Nära Cancer"" riktar sig till unga (läskunniga) som står nära någon som har cancer, eller står nära någon som har dött av sjukdomen. Här möter man andra unga i liknande situation och kan få svar på sina frågor av sjukvårdspersonal.
-
Min partner pratar knappt om det och är väldigt tillbakadragen. Vad kan jag göra?
Om du tror att ni båda skulle må bättre av att tala mer öppet om era behov ska du ta upp det med din partner. Kanske kan det också hjälpa att prata med andra i samma situation. Ett sätt att få igång dialogen kan vara att ta med din partner på läkarbesöken.
-
Vad kan jag göra när mina vänner och anhöriga är så rädda och oroliga att det knappt finns utrymme för mina egna behov?
Berätta för dina anhöriga vad du tänker och hur det känns. Din främsta prioritet ska inte vara att stötta dem utan att ta hand om dig själv. Du kan även rekommendera dina anhöriga att söka hjälp. Om du på grund av din sjukdom har behov av stöttning av anhöriga så kan de under vissa förutsättningar få ersättning från Försäkringskassan, så kallad närståendepenning, det gör att de kan vara lediga från sitt arbete och stötta dig.
-
Mina anhöriga förväntar sig att jag ska fungera precis som jag gjorde innan, men det går inte. Vad kan jag göra?
Du måste vara helt ärlig mot dem och berätta vad du klarar av att göra och inte. Du kommer säkert att märka att de har full förståelse för det. Det går att få hjälp med nästan allt som du inte längre klarar att göra hemma, som städhjälp, hemtjänst och liknande. Kontakta den kurator som finns tillgänglig på din behandlande klinik för mer information.
-
Hur ska jag göra för att slippa stå ensam med problemen och hur kan jag hålla igång dialogen med mina närmaste?
Svaret ligger i att tala öppet. Tala alltid om för dina nära och kära hur du känner dig. De kan inte automatiskt sätta sig in i din situation. Berätta för dem vad du känner, vad du önskar och vad som kan göra det lättare för dig att leva med sjukdomen. Uppmuntra också familjen och vännerna att tala öppet med dig, även om de är rädda och oroliga. Du kan även ta även kontakt med din lokala bröstcancerförening, där kan du träffa andra i liknande situation.
Förhållande och sexliv
Var beredd på att stressen från en osäker framtid kan bli en belastning på din relation, om du har en partner. Det kan vara svårt att vara öppen med varandra och att berätta hur rädd du är. Du kan känna att din partner inte är så stödjande eller så öppen som du skulle vilja.
Kom ihåg att precis som du själv kan uppleva stora svängningar i dina känslor så gör din partner förmodligen också det. Han eller hon kan känna sig hjälplös och arg över att inte kunna hjälpa dig. Även de bästa relationer har sina toppar och dalar och du kanske inte alltid känner likadant som din partner en viss dag.
Några enkla saker kan hjälpa er att hantera utmaningarna
- Var ärliga mot varandra om hur ni mår.
- Ta er tid att ”vara som vanligt” tillsammans.
- Ge din partner tid acceptera det här på sitt eget sätt.
- Anförtro dig åt andra personer än din partner.
- Hitta en stödgrupp för par med spridd cancer.
- Prata själv med en onkolog med vidareutbildning inom psykiatri.
- Prova parterapi hos någon med erfarenhet av kronisk sjukdom i relationer.
Vad händer med sexlivet?
Sex kan fortfarande vara en viktig del av ditt liv även om du har cancer. Men symtomen, biverkningarna från behandlingen och de känslor du har nu kan påverka din sexualitet. Det är inte ovanligt att tappa lusten, och sex kan göra ont eller kännas obekvämt. Men det blir inte så för alla.
Sexualiteten är så mycket mer är än den fysiska sexakten. Den är också alla känslor och handlingar som hör ihop med att bry sig om någon. Du kan känna dig känslomässigt avskärmad från din partner efter din diagnos. Din partner kan ha sina egna rädslor eller hinder för sex. Han eller hon kan till exempel vara orolig för att göra cancern värre, eller för att göra illa dig.
Prata med varandra om hur ni känner. Även om det först kan kännas genant, kan du upptäcka att det hjälper er att komma närmare varandra. Det här är inte alltid ett lätt ämne att diskutera, och många människor tycker det är svårt att prata om sex, trots att de inte har cancer. Är du en av dem, kan din doktor eller sköterska hjälpa dig att komma i kontakt med en familjerådgivare. De som arbetar inom vården är vana vid att ha den här typen av samtal och vill gärna hjälpa dig.
Frågor om förhållande och sexliv
-
Hur blir det med sex?
Självklart kan sex fortsätta att vara en viktig del av ditt liv och stärka ditt förhållande med din partner, trots att du har spridd bröstcancer. Däremot är det möjligt att cancersymtomen, biverkningar av behandlingen och ditt känslomässiga tillstånd kan medföra att din sexuella lust, och även sexualiteten som sådan, förändras. Det kan vara en tröst att veta att många andra i din situation inte längre uppskattar eller vill ha sex.
Läs även Bröstcancerförbundets skrift ""Ta hand om din lust"" som handlar om lust och sexualitet och hur den ibland kan påverkas av din bröstcancer och dess behandling.
-
Ska jag prata med min partner om det här?
Många kan till en början tycka att det känns obekvämt eller pinsamt att prata med sin partner om sex. Det kan ofta vara ett knepigt ämne. Trots det är det värt att försöka övervinna dina egna och din partners hämningar när det gäller sådana diskussioner. Allt blir lättare i ett parförhållande när man förstår varandra, men det är viktigt att finna sin egna sexuallitet först.
Om du tror att det skulle vara till hjälp för er att få stöd utifrån kan du fråga din läkare eller sjuksköterska om du kan få tips på en bra partnerterapeut. Var inte rädd för att fråga – alla behandlingsteam är vana vid att hantera sådana frågor och hjälper dig gärna.
Du kan läsa Bröstcancerförbundets skrift ""Ta hand om din lust"" gärna tillsammans med din partner.
När någon får en cancersjukdom, förändrar det livet. Inte bara för personen, utan för alla runt omkring – familj, släkt, vänner, arbetskamrater och många flera. För dessa har Nätverket mot cancer tagit fram ”Närståendeboken”.
Om du lever eller bor ensam
Det här kan vara en särskilt svår tid för personer som inte har stödet från en mångårig partner. Men att vara ensam ska inte behöva göra det svårare att ha cancer. Det finns hemsjukvård att få när du behöver den. Du kan även få hjälp med saker som transport till dina läkarbesök.
Du har troligen fler personer än du trodde i din bekantskapskrets som är beredda att hjälpa dig, och många med spridd bröstcancer tycker det är givande att prata med en onkolog med vidareutbildning inom psykiatri eller kurator, oavsett livssituation.
Ta tidigt reda på vilken hjälp som finns att få, så att du inte behöver oroa dig. Du kan fråga din doktor eller någon annan på din mottagning vilka alternativ som finns för just dig. Sök på ditt landstings webbplats för att ta reda på mer om exempelvis sjukresor och vård i hemmet.
Hur berättar man för en ny partner?
Om du dejtar kan du känna dig osäker på när och hur du ska berätta för en ny partner att du har cancer. Lita på att du själv bäst kan bedöma när det är dags att ta upp det. Kanske hjälper det dig att öva på vad du ska säga tillsammans med en vän, innan du berättar.
Utgå inte från att han eller hon kommer att dra sig ur er relation på grund av cancern. Försök istället ge din partner en chans att acceptera det du berättar. Hur reaktionen än blir, så har du inte kommit med nyheten ”vid fel tillfälle”. Vi reagerar alla olika på svåra besked.